Ett eller två mål per dag
Valpar bör utfodras med flera mål per dag. Vanligen ger man två vällingmål och två stadiga mål jämt fördelade över dagen. Då valpen är liten får tiden mellan målen gärna vara fem, dock minst fyra, timmar.
Personligen är jag av den uppfattningen att valpen, oavsett ras, bör vara minst fem veckor gammal innan man överhuvudtaget ger den någon form av färdigfabricerat valpfoder.
Man bör tänka på att då unghunden slutar växa händer det att aptiten minskar. Kanske är hunden inte så hungrig på morgonen längre. Då kan det vara dags att dra ner både på mängden mat och antalet måltider.
Vuxna hundar bör ha ett till två mål om dagen. Jag föredrar att ge mina vuxna hundar ett rejält mål per dag och då gärna under den senare delen av eftermiddagen. För övrigt får de på morgonen ett par rostade formbrödsskivor var och vid läggdags ett par rejäla hundkex.
Eftersom min ras, dalmatiner, hör till de mer matglada raserna och då de dessutom har lätt för att lägga på hullet, fungerar den matordningen bra. När de är vuxna, får man vanligtvis ge snåla portioner. Om den då redan lilla dagsportionen delas på två ännu mindre mål känner de aldrig att de har ätit. Det resulterar i olyckliga, ständigt utsvultna hundar, som bara har mat i tankarna.
Att ge hela dagsgivan i ett mål är också fördelaktigt för de raser, som inte ska ha en särskilt uppdragen buklinje.
Däremot kan jag tänka mig att, för raser där buklinjen ska vara uppdragen, det är bättre att ge två mål per dag, företrädesvis då sen förmiddag och tidig kväll.
För de raser där magomvridning förekommer, rekommenderar man också gärna att dagsgivan delas upp på 2–3 mål, för att inte for häftigt belasta magen med för stor mängd.
Utöver den vanliga foderstaten ger jag mina hundar lite extra B-vitaminer om jag vill påskynda hårfällningen. Ibland får de en märgpipa var att gnaga på, efter det att det mesta av märgen kratsats ur för att fördelas i deras mat de närmaste dagarna. Detta sker dock inte oftare än 1–2 gånger i månaden, eftersom det annars hos aktiva hundar är lätt att etablera en tuggovana, som kan gå ut över en del av heminredningen, om inget smakligt ben finns till hands.
När det gäller hundens hälsa är det ingen tvekan om att utfodringen har den största tänkbara betydelse. Framför allt kanske då det gäller en god hud- och pälskondition. När det gäller dalmatiner är det kanske ännu mer påtagligt, eftersom skavanker är svåra att dölja med korta vita hår. Efter 40 år med rasen kan jag intyga att det inte finns någon som helst anledning att tolerera dåliga pälsar eller hudproblem hos dalmatiner. Deras pälsar ska vara täta och tjocka med en glatt hårrem, smutsavstötande och fräscha. I regel har inte mina dalmatiner badat mer än några få gånger under deras levnad. Pälsarna har varit vita och rena ändå.
Det finns naturligtvis ingen anledning att tolerera dåliga pälsar och hudkondition hos någon ras. Det är ju på pälsen man kan se att hunden mår bra.
Dietutfodring
Hur vi än utfodrar våra hundar, med färdigfabricerat helfoder eller med egen hemmablandning, kan hunden ibland bli krasslig på något sätt.
Problem med hud och päls är idag ett av de vanligaste anledningarna till att veterinär kontaktas. Hunden kanske fäller sin päls på ett onormalt sätt. Det finns faktiskt hundar, som fäller kraftigt året om. Det kan inte anses som normalt. Dock bör inte detta förväxlas med den fällning då hunden byter sin valppäls – en hårfällning, som helt normalt är utdragen över en längre period, 4–6 månader. Hunden kan också drabbas av hudproblem med sårig och tydligt angripen hud ibland förenat med mer eller mindre kraftig klåda. Om hunden krafsar sig då, blir huden sårig och repig, vilket ofta ger en god gromån för sekundära infektioner av skilda slag.
Mag- och tarmsjukdomar hos hund är också mycket vanliga i vår tid. Orsakerna kan vara många. Och det är ofta svårt för den vanliga hundägaren att komma tillrätta med dem.
Olika organiska sjukdomar, som drabbar bl a framför allt lever och njurar förekommer också totalt sett i ökad omfattning. Även sådana sjukdomstillstånd som underfunktion i bukspottskörtel och diabetes samt vanliga hals- och urinvägsinfektioner är också frekvent förekommande. Detta gör att man frågar sig om våra hundar har blivit krassligare med åren. Hur är det med deras motståndskraft mot sjukdomar? Är det verkligen så illa som många veterinärer vill påskina att dagens hundar ofta har ett dåligt utvecklat immunförsvar? Personligen tror jag att man med en bra uppfödning och fortsatt god näringstillförsel överlag kan få friskare hundar.
En del av ovanstående problem kan troligen vara utfodringsbetingade och då är naturligtvis ett tillrättaläggande av foderstaten nödvändigt och även framgångsrikt. Det allra bästa hade naturligtvis varit att förebygga hellre än att vänta tills hunden blir krasslig. Men bättre sent än aldrig ...
Ibland får då hundägaren rådet att byta från ett foderfabrikat till ett annat, vilket vanligtvis inte leder till någon förbättring, såvida inte foderstaten har en helt annan sammansättning eller är fabricerat av bättre råvaror.
Vi vet att vissa sjukdomstillstånd ibland kräver tillförsel av speciell näring, m a o hunden måste dietutfodras. Detta i sig ger oss beskedet att kosten har en stor betydelse. Därmed inte sagt att alla sjukdomar och dålig kondition hos våra hundar alltid beror på felaktig utfodring. Men man kan å andra sidan inte helt utesluta att kosten kan ha bidragit till hundens försämrade hälsa. När det gäller de färdigfabricerade helfodren finns det som tidigare sagts fortfarande en hel del problem för oss konsumenter genom att vi inte får tillräcklig information om dessa. Och vi vet i princip ingenting om de i fodren angående råvarornas kvalitet.
Man talar väldigt ofta om att helfodren är för proteinrika – inte minst från veterinärt håll. Det är möjligt att en del är det. Trots det, kan det mycket väl vara så att det protein, som ingår i fodren inte är fullvärdiga. Det kanske fattas livsviktiga aminosyror och dessutom håller proteinet i regel ett betydligt lägre biologiskt värde, vilket innebär att s k slaggprodukter ingår i högre grad. Detta kan utgöra en kraftig belastning på hundens organ. En annan kanske inte oväsentlig olägenhet med helfodren är, att man måste tillsätta ända upp till 10–12 gånger mer vitaminer till fodret vid tillverkningstillfället om vitaminhalten ska kunna garanteras lagringstiden ut. Det är således minimihalten av vitaminer som anges på förpackningen. Och vad kan hända då om våra hundar konsumerar i huvudsak riktigt färska, nytillverkade foder?
Man vet också fall där förhållandet är motsatt. Man påstår att fodret innehåller ingredienser, som det vid analys framkommer att det saknar eller att de ingår i alltför liten mängd. Frågan är om inte det vore viktigt för oss hunduppfödare och hundägare att få veta hur det verkligen förhåller sig. Jag vill också våga påstå att långt ifrån alla helfoder och vitamin- och mineraltillskottsfoder innehåller mineraler och spårämnen i tillräcklig grad för att hundens näringsbehov ska bli täckta.
Det kan således finnas många anledningar till att problem uppstår och det är otvetydigt så att många hundar inte mår bra av att endast leva på färdigfabricerade helfoder.
Ännu så länge, i väntan på bättre information om dessa produkter, har vi inte mycket annat än våra hundars välbefinnande att rätta oss efter. Men som jag tidigare sagt, är hundarnas kondition och hälsostatus den bästa värdemätaren på att ett foder fungerar. Därför ska man inte byta foder stup i ett, för då vet man ingenting. Och så länge hunden mår verkligt bra finns det ingen anledning till oro.
Den övergödda hunden
En av de vanligaste effekterna av felaktig näringstillförsel är tveklöst fetma hos hund med eventuella sjukdomar som följd, som t ex diabetes, andra ämnesomsättningssjukdomar, vissa hjärtfel, diverse ledbesvär samt dålig päls- och hudkondition.
Orsaken till hundens övervikt är i regel en dålig balans mellan näringsintag och aktivitet. Kanske fodret, som hunden äter, är av det kaloritätaste slaget, vilket innebär att mängden måste dras ned drastiskt. Tyvärr är en del foder så kraftiga (hög protein- och fetthalt) att den korrekta fodermängden för den feta hunden blir så liten, att hunden ständigt känner sig otillfredsställd och olycklig. Detta i sin tur resulterande i en hund, som ständigt snokar och letar efter någonting att äta, vilket också i viss mån motarbetar bantningen.
Det är därför nödvändigt att se till att hunden får tillräckligt med bukfylla och då måste foderblandningen göras mindre kaloririk. Vill man så kan man själv utfodra hunden enligt receptet på hemmablandningen publicerad i denna artikel. Till den bantande hunden använder man sig av den mindre mängden av såväl kött (magert i detta fall) som fleromättat fett (majsolja) samt den större mängden vetekli.
Dessutom kan lite fint råriven morot blandas i. Av denna mat kan man ge en större mängd än av ett kaloritätt helfoder. Vitaminer och mineraler tillsättes och doseras efter hundens normala kroppsvikt.
Om man trots allt vill hålla sig till det vanliga helfodret, kan man tillsätta lite vetekli och rårivna morötter till det kraftigt uppblötta fodret, som får svälla ordentligt. Sammantaget innebär detta mindre näring i en volymmässigt. större portion.
Bantningsmetoder där man låter hunden leva på enbart kokt ris, vetekli och lite grönsaker får betraktas som i allra högsta grad undermålig kost. Det kan kanske gå någorlunda så länge hunden har upplagsnäring att ta av, men förr eller senare uppstår det ofelbart brister. Utan några som helst vitamin- och mineraltillskott är det också otvetydigt så att hundens hälsa äventyras.
Den övergödda hunden har precis som alla andra hundar ett dagligt näringsbehov av såväl protein, fleromättat fett, vitaminer som mineraler. Den genom vetekli och rårivna morötter mer fiberrika kosten gör snart nytta. Varefter hunden går ner i vikt kan också motionen ökas successivt och försiktigt. Så småningom är hunden både smalare, gladare och friskare.
Hundar med hudproblem
Dålig hud och päls hos hund är ett komplext problem, dvs det kan se ut på samma sätt men orsa- kerna kan vara många. Oavsett orsak kan det aldrig vara till nackdel att se över foderstaten, i syfte att kontrollera att samtliga näringsämnen finns med.
När det gäller hudproblem verkar det finnas två perioder i hundens liv då den är mer utsatt. Unga hundar, som nyligen blivit könsmogna och slutat växa, är en utsatt grupp. Den åldrande hunden utgör en annan.
Detta är ett mönster som ganska klart framtonats genom de 40-tal år som jag hjälpt hundägare till rätta med foderstaten, då hunden har drabbats av klåda, tass- och hudproblem av varierande art. Det är också betydligt ovanligare att hitta sådana problem hos kräsna hundar, som ibland dessutom har svårt att lägga på hullet. Det är kanske inte så underligt att den matglada hunden får såväl hud- som tassproblem. Den glupska hunden är ju helt beroende av sin ägares omdöme, eftersom den urskillningslöst sätter i sig maten oavsett vad den består av.
Hudproblem hos unga hundar, som vuxit upp på helfoder för vuxna hundar, beror ofta på brist av fleromättat fett. I så fall kan tillsats av en liten mängd majs- eller solrosolja göra underverk. Dessutom kan mineraler och spårämnen behövas under en tid, då företrädesvis i form av ett havsalgspreparat. Även extra tillsats av B-vitaminer kan göra nytta.
Vitaminer och mineraler som näringstillskott ska alltid ges i samband med måltiderna för att dessa ska tas upp på bästa sätt.
Då det gäller hudproblem hos äldre hundar, är det inte ovanligt att de på grund av med åldern tilltagande hull, till slut fått så lite mat att särskilt mineraler och spårämnen inte blivit tillgodosedda. Även här kommer ett havsalgspreparat väl till pass. Redan efter några veckor kan man ofta med endast den åtgärden se en förbättring. Om hunden haft besvären en längre tid kan dessutom både fleromättat fett och något sammansatt vitamin- och mineraltillskottsfoder behövas.
Om ingen bättring sker efter ovanstående korrigeringar kan det vara lämpligt att helt byta typ av utfodring. (OBS! Inte detsamma som att byta helfoder från ett märke till ett annat.)
Det är vanligtvis inte nödvändigt att sätta hunden med hudproblem på dietutfodring, s k eliminerings-diet (t ex ris & fisk eller ris & kött). Enligt min egen uppfattning och erfarenhet är det viktigare att samtliga näringsbehov täcks på ett kvalificerat sätt med mat av bra råvaror.
Om veterinären föreskriver dietkost på ris och fisk eller kött, är det nödvändigt att koka riset länge 1– 1,5 timme) och med mera vatten än vad vi använder när vi kokar ris åt oss själva. Köttet däremot ska helst vara rått eller lättkokt.
Det allra effektivaste för hunden med svårare hudproblem är att sätta den på dietprogrammet med dietsoppa etc, som finns i anslutning till denna artikel.
Fördelen med att utfodra hunden enligt s k traditionell metod är att man begränsar antalet ingredienser genom att varken t ex fiskmjöl eller soja ingår. Råvarorna håller livsmedelskvalitet och vegetabilierna förbehandlas på ett sätt så att tillgängligheten i fodret ökar. Det biologiska värdet på proteinet blir högre genom att bättre, färskt kött och ev ägg används, vilket gör att proteingivan blir mer fullvärdig. Man kan också lita på att det fleromättade fettet är färskt om man använder majs- eller solrosolja. Och man kan få en bättre kontroll på vitamin- och mineraltillförseln i fodergivan.
Ev hudblemmor bör naturligtvis också hållas rena, så att inte sekundärinfektioner tillstöter och kanske ett lindrande puder får utgöra en del av behandlingen.
Men som sagt, hudproblem kan ha många orsaker. Det kan vara parasitangrepp såsom t ex mjällkvalster eller rävskabb. Det kan vara bakterie eller svampangrepp. Man bör inte underlåta att söka veterinär för att få en diagnos ställd. Det kan dessutom behövas medicin till hunden.
I dagens läge talas det ofta om att hundar är allergiska för såväl födoämnen som saker i miljön. Personligen har jag otaliga gånger sett förbättringar eller fullständigt tillfrisknande hos sak allergihundar efter det att den enda åtgärden varit en tillrättalagd foderstat enligt gammal traditionell metod.
Magsjuka hundar
När det gäller magsjuka hundar kommer man in på ett verkligt delikat kapitel och då det finns all anledning att verkligen dietutfodra hunden. Den magsjuka hunden tål inte vad som helst utan man får gå mycket försiktigt tillväga. Även detta sjukdomstillstånd kan ha mycket varierande orsaker, där mag- och tarminfektioner är ganska vanliga. Hunden kan också ha blivit matförgiftad av att ha ätit något olämpligt. Effekterna av detta ger naturligtvis diarré och ibland även kräkningar. Detta kan leda till att hunden snabbt förlorar vätska samtidigt som den förlorar en massa näringsämnen.
I båda fallen kan det tänkas att någon form av medicinering bör sättas in. Endast koständring hjälper vanligtvis inte mot det akuta sjukdomstillståndet. Däremot är det naturligtvis viktigt att hunden också dietutfodras en tid för att så småningom kunna återgå till den vanliga foderstaten.
Ofta får hundägaren rådet att svälta hunden något dygn, då endast vätska ges.
Vattnet, som bjuds den sjuka hunden, bör antingen berikas med något vätskeersättningsmedel, som t ex Sempers (som finns på Apotek) eller också med en rågad matsked druvsocker (Dextropur) och en knapp tesked koksalt per liter kokt vatten. Därefter kan man i ett par dagar antingen ge risavkok eller ännu hellre dietsoppan med eller utan rostat franskt bröd. I början ger man endast små mängder åt gången flera gånger under dagen. Därefter kan hunden sättas på tidigare nämnda dietprogram, varefter övergång sker till fastare föda enligt anvisningar.
Om hunden klarar ökningen av fodermängden utan att reagera med lös mage, kan man så småningom blanda i lite vetekli i maten och om hunden tål även det, kan man troligen börja dryga ut portionerna med det vanliga hundfodret, som för sig blötts upp ordentligt innan det blandas i. Efter en tid kan man återgå till den vanliga foderstaten under förut- sättning att ökningen sker gradvis. Lite extra vitaminer och mineraler kan tillsättas fodret i några veckor efter det att hunden återförts till normal utfodring. Detta för att återställa ev förluster uppkomna under sjukdomen.
Om hunden reagerar med att bli dålig i sin mage igen, minskar man fodermängden och ser om det hjälper. Skulle inte den åtgärden vara tillräcklig, får man kanske till på köpet återgå till dietprogrammet och därefter göra ett nytt försök med små ändringar successivt.
Att låta hunden i veckor eller månader leva på risavkok eller endast ris och fisk är inte tillfylles utan leder förr eller senare till allvarliga brister eller till på köpet att hunden blir utmärglad. I synnerhet uppstår järnbrist ganska snabbt och det kan i sin tur vara orsak till att hunden blir lös i magen. Med andra ord hunden ser ut att lida av samma besvär som tidigare, men orsaken är en helt annan.
Magsjuka valpar
När valpar drabbas av dålig mage får man använda sig av helt andra dietföreskrifter. Om valparna är mycket späda (yngre än tre veckor) är det bäst att ge dem av någon bra modersmjölksersättning ev med tillsats av lite dofilus (innehåller Lactobacillus Acidophilus och finns att köpa i livsmedelsbutiker) utöver modersmjölken. Är valparna få, är det ännu bättre att de får nöja sig med tikens mjölk i några dagar. Men uppemot treveckorsåldern kan det behövas något tillskott i synnerhet om de är många.
När valparna är äldre än tre veckor kan man flera gånger om dagen ge små mängder dofilus med lite druvsocker i en till två dagar. Därefter kan man f örsiktigt gå över till Findus Majsvälling med tillsats av lite citronsyra (spjälkar upp mjölkproteinet så att det blir mer lättillgängligt), druvsocker och dofilus. Detta ges i små mål flera gånger om dagen.
Efter ytterligare ett par dagar, om valparna tycks vara bättre, kan man ett par gånger dagligen slamma upp lite extra mager rå nötfärs i lite ljummet vatten och med tillsats av en liten mängd morotspuré (barnmat på burk).
Så småningom kan små mängder vegetabilier i form av, i vatten, mycket välkokt ris eller mannagryn få ingå. Men tänk på att späda valpar överhuvudtaget inte är vana vid vegetabilier och den invänjningen måste gå verkligt långsamt. Annars kan de bli dåliga i sina små magar.
Risavkok till valpar är helt felaktigt att använda som dietmat. Valparna blir på några dagar helt undernärda i synnerhet om inte tiken har särskilt gott om mjölk. Den kolhydratrika fodergivan, som riset utgör stämmer varken med deras behov eller deras matsmältning. Det händer inte alltför sällan att valpar i 5–7 veckors åldern blir verkligt dåliga i sina magar pga att vegetabilierna ökats för snabbt.
När små valpar blir dåliga i magen, är det mycket viktigt att vara verkligt vaksam då det gäller vätsketillförseln. Små valpar torkar mycket fort ut och det kan snabbt sluta illa. Sempers vätskeersättningsmedel kommer även här väl till pass om valparna ges vatten. Valpar kan dock ofta bli lite lösa i magen någon gång då och då utan att man behöver oroa sig nämnvärt och de här föreslagna råden kan kanske då göra stor nytta.
Om valpar däremot blir akut sjuka med diarré och kräkningar är det klokt att kontakta veterinär, eftersom det är troligt att någon medicin bör ordineras.
Äldre valpar (5–6 månader eller äldre), som blir magsjuka kan näringsmässigt behandlas som vuxna hundar.
Andra sjukdomar
Vid en del andra sjukdomstillstånd hos hund kan det vara värdefullt med viss diet eller vissa näringstillskott. Som exempel kan nämnas att hundar med epilepsi bör utfodras med proteinfattig med kalkrik diet, vilket innebär att en del av köttet med fördel kan by- tas ut mot keso och ägg. Som näringstillskott utöver normala vitamin- och mineraldoser bör man dessutom ge lite extra kalk och magnesium (tabletter som finns att köpa på Hälsokostboden) och druvsocker.
Hundar med njur- och leversjukdomar och urinsten bör utfodras med lättillgängliga vegetabilier från majs, ris eller vete samt protein av hög kvalitet och med högt biologiskt värde, som t ex ägg (hela ägget kokt) och/eller keso samt eventuellt en liten mängd magert fint nötkött.
Om hundar med dessa problem utfodras med den här föreslagna dietsoppan bör köttbuljongtärningen pga purinhalten bytas ut mot grönsaksbuljong. Sådana hundar ska heller inte utfodras med slaktavfall och inälvsmat. De bör också ha extra B-vitaminer och den leversjuka hunden ibland även K-vitamin.
Många hundar lider av underfunktion hos bukspottskörteln med ilsket gul diarré som följd. Dessa hundar klarar en fettbelastning dåligt, vilket innebär att fetthalten måste vara verkligt låg i fodergivan. De magrar vanligen kraftigt på kort tid och de är ofta i behov av medicin i stora doser. För att få dessa hundars magar stabila har mitt dietprogram gjort underverk ett otal gånger. De har då stått på detta i en vecka. Och därefter har en övergång till ”Hammarlunds blandning” skett enligt anvisningarna, men med extra magert kött, så småningom även ytterst små mängder av majsolja eller marga- rin och inga vetegroddar. Dietsoppan med rostat vitt formbröd ges även fortsättningsvis på morgonen.
Några andra råd
Då hunden av någon anledning givits antibiotika kan det vara lämpligt att ge dofilus eller yoghurt i maten en tid framåt, för att på så sätt återställa tarmfloran efter medicineringen. Numer finns preparat innehållande Lactobacillus Acidophilus, Lactobacillus Casseii och Bifido, som är betydligt effektivare än dofilus, eftersom det här handlar om helt andra koncentrationer av dessa ”snälla” bakterier.
När hunden varit sjuk eller utsatts för någon form av större påfrestning är det tillrådligt att för en kort period öka vitaminer och mineraler något.
Efter svårare angrepp av tarmparasiter, särskilt då bandmask, är det nödvändigt att tillföra hunden extra tillskott av såväl järn som vitamin B12.
Givetvis är det omöjligt att här täcka upp samtliga fall där dietutfodring bör tillgripas, men med lite fantasi och sunt förnuft går det säkert att fundera ut lösningar, som kan göra nytta i andra sammanhang.
Som avslutning vill jag citera Hippokrates (460– 370 fr. Kr.): ”Din mat är din medicin”.
Ann-Marie Hammarlund
Dietprogram
Soppa:
- 3–4 dl vatten majsmjöl (Maizena)
- l buljongtärning
- 1/2 tesked citronsyra
- 1 rågad matsked druvsocker
- 1 äggula
- 2 matskedar tjock grädde
Koka upp vattnet, red med så mycket majsmjöl att det blir en tjock kräm. Låt koka så att krämen blir klar och genomskinlig.
Tillsätt buljongtärning, citronsyra och druvsocker och vispa tills dessa ingredienser har smält. Späd med kallt vatten till tjock, klar soppa. Låt svalna innan äggula eller grädde tillsättes.
Dietsoppan serveras tre gånger per dag med en eller flera nyrostade skivor vitt formbröd (mål 1 med äg- gula, mål 3 & 5 med 1 msk grädde).
Mellan dessa mål ges två mål (2 & 4) rå, mager riktigt fin nötfärs (OBS! ej blandfärs). Till hund av medelstor ras ges högst 75–100 g per mål.
Dietprogrammet ges i högst en vecka, därefter sker gradvis övergång till annan utfodring. Ge då dietsoppa med rostat bröd på morgonen och två mål med ”Hammarlunds Blandning” (se ovan).
-------------------------------------------------
Häromi Hundtillbehör har Ann-Marie Hammarlunds sortiment av hundprodukter.
Sid 1 |
