Ett av de absolut vanligaste hundägarproblemen handlar om hunden som drar i kopplet. Alltifrån hunden som drar hårt hela promenaden igenom till de som drar måttligt och kanske bara när något speciellt lockar. Fast det omvända går nog att säga om oss människor också. Det finns hundägare som ständigt går med ett kort, sträckt koppel. Skulle hunden söka sig närmare skulle det bara resultera i att kopplet blev än kortare. (Går man med så kort koppel vet man nämligen hela tiden var man har sin hund. Ett så kort koppel ger inte hunden möjligheten att göra häftiga ryck eller att stanna och nosa heller.) Andra hundägare går och småknycker i kopplet, mest som en dålig ovana. Somliga upplever att de pratar med sina hundar, själva är de helt omedvetna om att de samtidigt ”vägleder” hunden genom att dra i kopplet än hit än dit.
Beklagar man sig över att hunden drar i kopplet är det vanligaste rådet fortfarande att man ska rycka tillbaka. Märkligt, för det rådet fungerar inte! Ju mer du drar i kopplet desto mer drar hunden i sin riktning.
Börja i en annan ände istället! Allt hundar fortsätter att göra, vinner de något på att göra. Så börja inte åtgärda något innan du klurat ut varför din hund gör något eller vad den vinner på att göra det. Bästa sättet är kanske att gå ut en vända och studera vad det är som egentligen händer på era promenader. Försök alltså inte att påverka hunden utan lägg bara märke till när din hund drar och framför allt vad hunden lyckas uppnå med genom att dra i kopplet.
Att bråka på hunden för att den drar i kopplet har inte stor effekt om du i nästa sekund belönar din hund när den drar i kopplet. Nu studsar du kanske. Inte belönar du hunden som drar? Fast det är faktiskt precis vad de allra flesta av oss gör. Nog ser du när hunden pekar på något den vill fram till? Vad gör du då? Vad det flesta hundägare gör är faktiskt att följa med i den riktningen. Kanske motsträvigt men ändå, väldigt ofta lyckas hunden att nå fram till dofter, kissa på träd eller hälsa på andra människor eller hundar bara de drar envist nog i en viss riktning.
Varför blir det så här? Ofta handlar det om att vi hundägare ger oss själva omöjliga uppgifter. En är att bestämma sig för att hunden inte ska få dra något alls i kopplet under hela nästa promenad. Omöjlig uppgift. I praktiken går det inte att vara så uppmärksam eller konsekvent i mer än några minuter åt gången. Resultatet blir därför att man ger upp ungefär halvvägs på promenaden. Besviken på sig själv och på hunden surar man ihop och låter hunden få dra bäst den vill sista biten hem. Det scenariot påminner mycket om barnet som tjatar efter godis i livsmedelsbutiken. Länge säger föräldern nej men när barnet jagat upp sig själv så mycket att de ligger på golvet och skriker ser inte föräldern någon annan utväg än att ge barnet en tablettask. Ju påstridigare hunden drar i kopplet desto större är chansen att ägaren ger upp och låter hunden få streta på.
Ge därför inte dig och din hund omöjliga uppgifter! Betydligt smartare är att träna sin hund i intervaller och avsluta träningen när det går som bäst. Ge hunden helt enkelt en paus från träningen när den gått en liten stund med slakt hängande koppel. Agerar du så tydligt blir det lättare för hunden att förstå vad det är du efterfrågar.
Vill du läsa mer om den här metoden finns det en liten bok som heter ”Dra inte i kopplet”. Det är en liten, tunn bok som du enkelt läser igenom på en timme som är skriven av mig.
Memea Mohlin
Hundägarcoach
Flera hundböcker hittar du i vår butik.
|
